Ahhh. En timmes paddling i motljus och medvind. :) Nu förtjänar man kaffe och fika på klubbens trappa.
Gott.
Några enkla bilder och lite text om mina och min sambos små kajakutflykter.
Ahhh. En timmes paddling i motljus och medvind. :) Nu förtjänar man kaffe och fika på klubbens trappa.
Gott.
På grund av en tids problem med ryggen så har kajakerna fått ligga på torra land allt för länge. Men nu verkar det vara på bättringsvägen och även sjukgymnasten vågade säga “okej då men bara en liten runda.” :) Så det fick det bli som födelsedagspresent till mig själv.
Och vädret var till en början på min sida. Det blev Malins fina Explorer som fick komma ut idag. Den är lätt att bära och har gott om plats för stora mig i sittbrunnen.
Ostliga vindar var det lovat så lä längs kusten verkade bjuda på en lätt paddling.
Lite OSO var det nog för jag fick medvind norrut och det gick lätt. Efter bara 2 km gjorde jag som jag lovat sjukgymnasten.
Tog mig upp på stranden hittade en läig plats med solvarm mur och njöt en lååång lunch som gav lite rödfärg på näsa och kinder.
Vinden vred mer åt SO och när jag styrde hemåt igen viade det sig blivit 8-10m/s som kom därifrån min för pekade…
Fast ingen tid att passa och det fick gå sakta och behagligt. Min otränade kropp fick slita lite lagom. Det behövde den.
Vattnet är väldigt klart och fint så här års. Man blir lite badsugen. Men jag kunde hålla mig. För en vecka sedan såg det ut så här.
Också fint men jag blir inte så badsugen.
Äntligen äntligen äntligen. Kajakpremiär för 2011. Och dessutom en lunch o solen.
Superskönt.
/Magnus
Igår kollade Idun och jag in stranden vid Kallis. Inte lika trångt som mitt i högsommarvärmen.
Riktigt trevligt.
I september 2010 gjorde Jag Idun och Malin en prova på paddling för några vänner som nyss fyllt år. Det blev en skön eftermiddag med lite paddling och mycket fika och god mat på stranden.
Oturligt nog lyckades jag vrida till ryggen när jag lastade kajaker så det slutade med ett rejält ryggskott. Efter några veckors återfall och rejält ont blev diagnosen diskförskjutning och sjukgymnastik står sedan dess på programmet.
Nu är det mycket bättre och snart får nog kajaken komma fram igen. Undrar om det är torrsprickor i den? Och undrar om jag fortfarande kan paddla ;-)
Igår kom vi ut på en lite längre tur. Det blev i k2an även om Idun stannade hemma hos mormor.
Lite vind och en hel del skvalp från syd gjorde det rejält blött innan vi tagit oss utanför Arholma och utanför Villösan till några släta värma klippor som inbjöd till lunch, sov och horisontspan.
Stax dök Malins morbror upp. Han hade ankrat segelbåten vid Villösan och tagit kajaken över till oss. Smart att alltid ha en kajak på släp tycker Jag.
På vägen hem hade vinden friskat i och både vi och Manitoun fick visa vad vi gick för.
Efter lite russinpaus på södra Björkö orkade vi sista biten hem till söderviken på Vätö.
26km i stora kajaken tog ut sin rätt på oss båda. Vi paddlare helt enkelt för sällan.