
Vi började på sjön Valloxen strax norr om Knivsta. Men det regnade och var tunn is med ett vattenskikt på. Inte precis de bästa förutsättningar för oss nybörjare. Så vi satte oss i bilen och fortsatte norrut. Närmare bestämt till Tämnaren strax nott om Uppsala.
Här var vädret så annorlunda att man undrar om vi var i samma land. Minus 1 grad sol och vindstilla. Kärnisen var 10-15 cm tjock och framförallt slät som en spegel. Bättre förutsättningar får man nog inte ofta.

Tomas guidade oss trygt och lärde oss massor om isens tecken och vad man bör tänka på. Som till exempel att titta framför sig, och inte som Magnus som skrämde alla och mest av allt sig själv när han körde i en gammal vak där isen brast men det turligt nog fanns starkare is en decimeter ner. Så det var bara det skånska egot som fick sig en törn :) Vi tog en härlig fika på en ö mitt i sjön. Det gav nästan lite skärgårdskänsla med öar och holmar att köra mellan.
Frammåt eftermiddagen sjönk solen och därmed också temperaturen. Det var superhäftigt att höra isen knaka och tjuta när den växte i kylan.

Eva blev lite trött i benen och "julskinkan" och hade god hjälp av ispikarna för att staka sig till bilen. Vi andra, även skåningen i gänget, fick till tekniken ganska bra och gled riktigt lätt och bitvis inte helt sakta under eftermiddagen.
Det var en toppendag ute i fia luften. Långfärdsskridsko är något jag absolut skulle kunna fastna för. Synd bara att det är så ont om isar i Skåne.
Tomas är ledare i SSSK och bättre guide på isen kunde vi inte få. Tack Tomas för en kanonfin dag!
1 kommentar:
Nästa gång Magnus trillar ner i en vak hoppas jag att ni mentalt förberett er på att tänka "Var är kameran!"
Skicka en kommentar